Nu i helgen (lördag & söndag) har det varit Shadow och jag som suttit i skolbänken. Vi har haft block på vår utbildning till terapihundsteam, något som ska bli superkul! En annan riktigt rolig sak vi fick lära oss var att första advent firas som ”lilljul” på Åland (som en deltagare kommer ifrån), vilket jag tyckte var en fenomenal ursäkt för att dricka glögg och äta pepparkakor :)
Djupa tankar på Terapihundsutbildningen
Bland annat har vi fått stifta bekanskap med den supermysiga spanieln Freya som jag försökte smuggla med hem i väskan, träffat bekanta från tidigare utbildning (passade på att stjäla lite kärlek från världens kramgoaste BC Mio) och konstaterat att det blir till att öva på att hälsa socialt på folk. Liten Labrador hälsar gärna på människor, men han är inte den mest glädjeinspirerande när han gör det. Snarare ”Åh hej där var du. Hejdå.”. Ska bli kul och motiverande att komma igång med alla olika beteenden, ska också skriva ett specialarbete som går hand i handske med det jag tänkt skriva för utbildningen till Specialiserad hundpsykolog, så där bakas två bröd i samma ugn. (Har ingen aning om det är ett uttryck men tyckte att det lät bra!)
Något jag blev riktigt positivt överraskad av i helgen var Shadows öppenhet till skumma underlag. Han har haft problem med det ett tag; en motvilja och osäkerhet kring att gå tex på galler, i trappor och på blanka ytor. Så döm om min förvåning när han vågade sig fram till kanten av en rulltrappa som gick neråt, han var så nära att jag nästan blev rädd att han skulle kliva på. Mattes modiga kille! Den lilla stunden av triumf uppvägde alla de för nuvarande mindre roliga promenaderna i koppel. Det är någon som håller på att mogna psykiskt och därmed har glömt allt vad fint koppelgående heter, plus har stoppat stora kottar i öronen. Men lilltroll är fortfarande duktig på det han behöver vara duktig på, så jag tänker inte klaga i onödan.
Ha det gott!
/Ida & Shadow
