För att hundar gör avtryck för livet

Kategori: Tankar & Funderingar (Sida 1 av 4)

Det handlar om respekt

I helgen var vi på besök hos föräldrarna för att sitta kattvakt åt tantaluntan Simson. Sist de reste bort fick hon komma till Trosa med resultatet att hon höll långa förmaningstal för mig om hur elak jag är, och sen rymde hemifrån några dagar när hon väl var tillbaka på Ingarö.

20150614_151006När Shadow och jag reser bort använder vi oss av Trosabussen, snabbt och smidig direkt från Trosa till Liljeholmen, och i bakre delen av bussen är hundar välkomna. Vi har åkt med den ex antal gånger tidigare utan problem, även med andra hundar ombord.

I söndags när vi skulle åka hem igen klev det på en person tillsammans med sin hund. Vi har sett ekipaget tidigare och vet att hunden är utfallsbenägen. Tyvärr är ägaren av den mer nonchalanta typen, och låter hunden gå före i gången med fullt utsträckt koppel.

Innan jag hinner se den står den på mina fötter och nosar på Shadow, som blev förvånad men sköter situationen snyggt. Utan någon som helst provokation från Shadows sida flyger hunden plötsligt på honom och hugger nonstop. Även efter att ha blivit bortdragen av mig vill den på honom igen, ägaren märker äntligen att något är på gång och kommenterar ”Vad var det där? Jaså en hund, och en stor en också.”, varpå personen går och sätter sig två rader framför oss.

Inte ett ord till ursäkt eller undran över Shadows välbefinnande.

Jag har varit ägare till en hund som flög på andra hundar, och varje gång han lyckades pga mitt slarv ville jag sjunka genom marken av skam och bad alltid tusen gånger om ursäkt, samt undrade hur det gick för den andra hunden och om jag kunde hjälpa till med träning på något sätt.

För  mig handlar det om respekt och ansvar – har jag en hund som jag vet gör utfall mot andra hundar är det min skyldighet som ägare att vara uppmärksam, framförallt där jag vet att det ofta kan finnas andra hundar, men även ta mitt ansvar om det skulle hända något.

En del av mig ville skälla ut personen efter noter, men Shadow kommer alltid först, och den sortens reaktion från mig hade bara gjort en redan obehaglig situation värre. Vi behöver kunna åka bussen, så snabbt fram med kycklingbollarna, prata om hur tokigt det blev och upp med Labradoren i knät. Han tyckte  väl inte att det var helt ok, och när han fick komma ner igen gick han raskt över till andra sidan gången för att lägga sig där istället. Jag kan tillägga att den andra hunden låg och blängde på honom, samt morrade tills ägaren lyfte upp den på sätet.

BussovarenTack och lov har jag en fyrbent kompis som litar på att läget är ok om jag säger att det är
det, så efter en stund och en till kycklingbulle kunde han slappna av igen och somnade helt sonika vid mina fötter. Tyvärr, men helt förståeligt, visade han viss motvilja mot att passera det andra ekipaget när vi skulle kliva av innan dem, men han följde efter mig när jag bad honom, och väl av bussen hittade han en väldoftande grästuva som fick sig en ordentlig avsniffning. Som extra bonus bjöd dessutom granntanten på skorpa vid hemkomsten.

 

Det jag vill ha sagt är inte att beklaga mig över att min hund blev påflugen – det är sånt som händer de flesta, inte för första gången och tyvärr antagligen inte sista heller, men det jag vill är att uppmana alla som har eller som känner någon med en reaktiv hund att snälla tänka efter och ta ansvar. Det handlar om att visa respekt, både för sin egen hund att den inte ska behöva må så dåligt att den känner behovet att flyga på andra hundar, men också för hundarna som en ägare genom att ta sitt ansvar kan bespara obehaget att bli påflugen.

Kram Ida & Shadow

Varför älskar jag att ha hund?

Jag har träffat många människor som haft hund och tyckt att det är för jobbigt när det väl är dags för det oundvikliga, för att någonsin vilja göra om det. Ja, det är bland det värsta man kan vara med om att tvingas avliva sin bästa vän. Men det ger så mycket mer, allt det där innan, allt det positiva.
Du tar hem en hund, oavsett ålder, som är en ny individ. Någon du måste lära känna, och som ska lära känna dig. Ni tassar lite på tå runt varandra till en början, lite osäkra på var ni står och vad som gäller. Kanske händer en del olyckor om det är en yngre hund, och du kanske till och med funderar på om det verkligen var rätt beslut. Vad har du gett dig in på egentligen? Men sen… magi. Den där stunden när polletten trillar ner och ni hittar varandra. Allt faller på plats och ni bara är; en ny kärlek har tagit plats i ditt hjärta.
Nödvänig träning, hundtillbehör, promenader i ösregn och bitande kyla; vad är väl det, det hör ju till och hunden måste ju få gå ut. Plånboken tunnas ut och helt plötsligt känner du ett behov av att köpa träningsväskor, läsa innehållsförteckningar på godisförpackningar och ena halvan av din garderob är full av ”slit och släng”-kläder som du kan ha när du och hunden är ute.
Du tycker inte att det är konstigt att hitta hårstrån på de mest konstiga ställen, färgen vit försvinner från din klädkultur och helt plötsligt är du uppe klockan 06.00 en lördagmorgon för att ge dig ut i skogen och spåra. Du reser runt halva Sverige för att gå på kurser och blir förvånad när lunchkamraterna på jobbet inte förstår vad du menar när du pratar om betingning och förstärkning.
Livet fortlöper och du har en skugga som finns där genom vått och torrt, som lyssnar utan att döma och som alltid blir lika glad över att se dig. Minsta lilla sak blir en källa till glädje, och varje dag finns det minst en sak din hund gör som får dig att le. När ni sover intill varandra är livet komplett.
På ålderns höst har ni utvecklats till två sidor av ett mynt; du vet vad din hund vill och ni är synkade till en nivå som liknar telepati. Glukosamin och massage hör vardagen till, och alla gamla regler är som bortblåsta. Såklart gamlingen ska få sig en läckerbit från bordet, eller sova i soffan. Det är pensionärsförmåner.
Sen kommer dagen alla djurägare blundar för. Alla tvivel du haft om hur länge det är humant att vänta försvinner; med en blick från din själsfrände vet du att det är dags. Hjärtat brister och tårarna flödar, men din vän somnar stilla och är fri; ung på nytt jagandes harar för evigt på andra sidan regnbågsbron. Och ditt hjärta säger att ni ses igen. När det väl är din tur kommer du mötas av viftande svansar och glada pussar.
Och det är därför jag älskar hundar.

Tysse

Sista sommaren med Tysse.

« Äldre inlägg

© 2020 IA Pawprints

Tema av Anders NorenUpp ↑