För att hundar gör avtryck för livet

Kategori: Utflykter & Äventyr (Sida 1 av 4)

Myslördag!

Tre och en halv timme plus sen lunch senare har Shadow försökt bada i ån tre gånger, lyckats i diket en gång, tittat på rufsiga Highlanderkor, 

sprungit flera mil och sniffat på varje grästuva i halva Sörmland. 

Försökt korsa en vik igenom vass, iakttagit mattes graciösa piruetter på is och skuttande över bäckar, suttit som ett frimärke i bakdelen på en Ridgebacktik i rastgården, korsat Trosa där det 

spanades på änder (samt fler hundar) och delades en smörgås med matte, innan vi kom äntligen kom hem och det blev ett ben istället.

Behöver jag säga att vi är trötta, nöjda och inte tänker göra så många fler knop idag? ?

Kramar Ida & Shadow
Ps. Testat göra ett inlägg från mobilen för första gången! 

Kennelläger 2015

Så var det dags igen! Vi har varit iväg på kennelläger för andra året i rad. I år hade vi dessutom den extra bonusen att få träffa pappsen Oban och matte Jenny (som har en egen blogg, http://searoverallinduff.blogspot.se/). Vi konstaterade att Shadow är sin fars son :) Underbart att se hur lika de är, både till utseendet och sättet. En kul iakttagelse jag gjort är att hanarna i kullen verkar brås på Oban och tikarna på Okee.

Far och son

Far och son

 

Vi fick göra lite olika övningar, allt ifrån att gå på en drive till att träna skick och stopp. Shadow har varit på ”semester” en vecka hos mina föräldrar (vi behövde träna på att vara isär) och det märktes. Vi kör absolut inte ett pass apportering om dagen, men vi brukar försöka få in några moment om dagen iallafall. Nu i helgen fanns noll stadga (han knallade nog mer än han satt still) och vadå gå fint i koppel? För att summera herr labbeflabb; ”Stör inte matte, det flyger dummies där.” Note to self – lämna inte bort hunden dagarna innan ett träningsläger.

 

Men man ska försöka se det positiva i olika situationer så nu fick jag iallafall en bra lista på saker att träna på iallafall ;)

Fullt fokus

Fullt fokus

 

Det är intressant hur det kan skilja så mycket från gång till gång vad som är hans styrkor och vad som inte alls sitter. Men jag vet iallafall att han (vi) tycker att det är galet roligt och det är det viktigaste. Visst vore det kul om vi kan komma igång med tävlandet och få bra resultat, men för mig är det inte det viktigaste att ha en hund som lyder mig till 100% och är en perfekt arbetsmaskin. Jag vill ha en kompis som jag kan utföra ett arbete tillsammans med, jag vill att vi är ett team som jobbar ihop – inte en härskare och undersåte.

 

Om jag ska försöka ge mig på att summera övningarna (är helt slut i huvudet bl.a. efter hettan så minnet lär säkert vara lite sisådär, menmen) så gjorde vi bland annan en som kallades ettan minns jag. En dummy kastades åt ett håll, vi vände åt ett annat och skickade en ny, för att sedan skicka på den som kastades som nr 1, därav namnet. Toppen för hundar som låser sig totalt på den senast kastade och bara vill gå på den, som tex en viss svart nisse gärna ville göra.

Upp och ner i diken, många steg blev det för instruktör Jenny :)

Upp och ner i diken, många steg blev det för instruktör Jenny :)

 

Så var det det där med minnet, men jag tror att en övning vi gjorde kallades kompassen, möjligt att jag blandar ihop dem, men då hade vi stolpar uppsatta för att hålla koll på var allting var. Vi gick med hunden vid sidan längs en rak linje, vek av till höger eller vänster och la ut en dummy. Gick längs samma linje tillbaka och la en åt andra hållet. Tanken var att hunden skulle skickas ut, stoppas och sen dirigeras åt höger eller vänster efter den som låg åt det hållet. Hunden skulle inte gå på störningen av en nyare lagd dummy, utan bara gå på den som var bestämd för just det skicket. Ju högre nivå på hunden, desto fler dummies och riktningar.

 

En annan liknande övning, eller om det var grunden till samma kanske, var att vi valde en startpunkt, gick ut i rak linje från den tillsammans med hunden och la ut en dummy. Gick tillbaka längs samma linje och sedan skickade hunden. Shadow fick en som krävde att herr bekväm fick skutta över ett dike, genom ett buskage, upp över en liten vall och in i ett grentrassel. Kanske inte helt schysst men han klarade av det finfint. Han vill gärna gå den smidigaste vägen, och går hellre runt än genom, därav placeringen.

Man tager vad man haver

Man tager vad man haver

 

Det blev en del väntan/passivitetsträning mellan ekipagen och har man då en matte som är en hönsmamma så hamnar man som ung labrador ofta i lite småkonstiga situationer och allehanda kreativa skapelser. Fyra pinnar, en ryggsäck och en halsduk blir ett ypperligt tält för att skapa skugga. Så småningom övergav vi fältet och traskade upp i skogskanten istället för lite ”riktig” skugga. Där hittade vi också en trevlig liten vattensamling, läs dypöl, som någon tyckte att det var jättemysigt att dricka, bada och leka i… video nedan :)

 

 

Syster och bror, med pappsen i mitten

Syster och bror, med pappsen i mitten

I en annan övning skulle hundarna vänta under skott och en markering, skickas på markeringen och stoppas med signal för att sen skickas i en annan riktning. Beroende på hund hade vi återigen olika svårigheter, och ett problem jag har med Shadow är att han antingen ignorerar stoppsignalen eller vänder om och tar den som en inkallning. Det slog mig precis att jag skulle kunna testa att blanda in min MannersMinder/Treat’n’Train i mixen.. tål att tänkas på… men iallafall, min duktiga lilla troll hämtade en rapphöna! Han fick nosa på en första gången igår, hålla en kortis idag och han bar den hela vägen utan problem! Så stolt och nöjd! Andra gången kom han på att den var luddig, la den vid mina fötter och tyckte att den behövde trimma fjädrarna… men ändå ett positivt problem.

"Du ska gå upp nu matte."

”Du ska gå upp nu matte.”

Vi sov över på gården den här gången, väldigt mysigt! Somnade tidigt, sov som en stock tills det var någon som tyckte att det var dags att vingla ut och kissa (ingen aning om vad klockan var och vill nog inte veta heller), somnade om en stund och möttes av den här minen när väckarklockan ringde. Kan inte göra annat än skratta.

 

 

Lördagen avslutades på nybyggda ”whiskeyverandan” med god mat följd av goda bakverk, kaffe (konstaterat att min värld skulle gå under utan kaffe och att jag skulle varit dysfunktionell hela helgen) samt UNDERBART goda bakverk som skapats av andra medverkande. Börjar dregla bara jag tänker på dem… speciellt en rulltårta.. nomnom. Glömde ta bild trist nog, var för hungrig vid alla måltider. Har varit galet god mat hela helgen.

 

Nöjd kille, stolt matte!

Nöjd kille, stolt matte!

Efter lunchen idag var det dags för den årliga Zetastar cupen, planerad av förra årets vinnare per tradition. Buskul att delta i, och till min stora lycka vann vårat lag! Det var tre stationer där varje hund skulle göra ett moment, vi fick själva välja vem som skulle göra vad. Shadow fick ta en markering på första stationen, skick till närsök på andra och gå slalomfot mellan frestelser på sista.

Efter kämpiga träningar med värme, en het labbe och en Ida som inte mått helt toppen kan jag erkänna att jag fick kämpa för att hålla tillbaka glädjetårarna. Man vill ju alltid vinna, men att faktiskt göra det, även om det bara är en skojcup… kommer bära med mig vår vinst länge!

 

Avslutar med lite fler bilder från helgen :)

Ha det gott!
/Ida & Shadow

Sådan far, sådan son... "Om jag smyger ser du mig inte"

Sådan far, sådan son… ”Om jag smyger ser du mig inte”

Alla hundar är ni klara? Jajamensan, fattas bara!

Alla hundar är ni klara?
Jajamensan, fattas bara!

Pappa Oban inspekterar när  barnen jobbar

Pappa Oban inspekterar när barnen jobbar

Inte bara hundar med ägare som kämpar på i värmen

Inte bara hundar med ägare som kämpar på i värmen

Mysan och Oban kikar på när de andra jobbar

Mysan och Oban kikar på när de andra jobbar

Tröttmössa

Tröttmössa

Min hund är inte riktigt normal...

Min hund är inte riktigt normal…

« Äldre inlägg

© 2020 IA Pawprints

Tema av Anders NorenUpp ↑